30/05/2022
Heltid som norm.
Under min sjukskrivning fick jag detta Mail från min kommun. I själva enkäten står det att man vill främja kvinnors rättigheter med att jobba heltid.
Tyvärr är det inte så jag upplever det, att heltid är min rättighet. Istället blir det en press och ett tvång utifrån. Hur ska jag kunna jobba 100% när jag redan nu kämpar med att jobba 70%?
Jag blev sjukskriven pga stress och att kroppen sa ifrån.
Jag gick med konstant huvudvärk, illamående och ångest till jobbet. Jag kände en stark förpliktelse gentemot mina arbetskamrater och ville inte svika dom.
Istället svek jag mig själv, så min kropp slog in nödbromsen på allvar och lamslog mig för att jag skulle fatta hinten.
På mina tidigare arbetsplatser har jag ofta fått kommentarer som "Varför vabbar inte din man oftare?! Du som kvinna har RÄTT att jobba! Vi lever faktiskt i ett jämställt samhälle! Vi behöver dig faktiskt också."
Självklart hjälper min man till med att vabba, följer med till olika möten, tar del i hushållet och självklart så jobbar han heltid.
Men så enkelt är det inte!
Personligen har jag kämpat med depression och ångest sedan jag var 11 år, led och muskelvärk, min ADHD och en 'släng' av Aspberger. Detta innebär många utmaningar i vardagen och arbetslivet, samt en hel del vårdmöten.
På det kommer min man med hans diagnos och problematik, våra barn med deras diagnoser och medicinska men. Det bli många skolmöten, vårdmöten och att stötta dom för att dom ska klara av vardagen.
Utöver detta har vi hushållet, som just så pass hankar sig fram.
Jag jobbar redan dygnet runt, jag har inget mer att ge!
Ska jag kanske kompromissa genom att ignorera min hälsa, bli sjukskriven igen trots att sjukskrivning inte heller är enligt normen och man ska ut i arbetslivet fortast möjligt?
Eller låta våra barn vara på fritids och förskola hela dagen, trots att dom inte orkar och bryter ihop när dom kommer hem?
Eller ska min man gå ner i tid istället?
Men självklart, heltid ska bli en norm.
