Här äter man det man ser. Gauchon på Pampas såg ett hav av gräs och ... kossor. Argentinaren äter kött till frukost, lunch och middag. Till en stadig köttbit är en sallad det perfekta. Och där tangon spelas ser man vin, mycket vin. Välkomna in! La Parrilla
Argentinsk asado, kött grillat över tråkol på en parrilla (grill), är i likhet med argentinsk tango ett äkta varumärke. De argentinska grillmästarna är nästan lika mytomspunna som fotbollspelarna, och en riktig tråkolsgrillad biff i Buenos Aires kräver lika stor konstnärlighet som en passning från Maradona. Argentinare glufsar i sig boskapens röda kött med samma naturliga oskuld som köttätande blommor slukar insekter. Argentinare äter 64,5 kilo nötkött per år, jämfört med en EU-medborgares 20, men på 50 talet åts de 92 kilo per person och år! Argentinarnas passion för biffstekar kommer från folkliga traditioner. Gauchon, den rebelliska argentinska cowboyen på pampas, grillade alltid sina asados ute i det fria medan han red sin älsklingshäst tusen gröna mil utan att låta sig kuvas av de rika godsägarna. Den moderna argentinaren återupplever frihetskänslan och de ridande förfädernas naturupplevelser varje gång han eller hon känner doften av tråkolsgrillat kött. En argentinare känner sig inte fullständig som människa utan en parrilla hemma. Vad som helst duger som parrilla, bara det håller köttet över glöden. en gammal sång är perfekt för stora sällskap. För helst skall det vara en stor grillyta och allra bäst är det om den går att höja och sänka. Och inte heller måste det ligga stora köttbitar på parrillan, det kan nästan lika gärna vara kyckling eller till och med ost. Fritt efter Ana Martinez av H. Lutz
