22/04/2022
[De som gått före…]
Min mormorsmor Brita och mormorsfar August var bland de första i den lilla byn Ampiaslantto. Både Brita Johanna och Karl August Karlsson föddes år 1881. August kom från Lillberget (på andra sidan Leipobäcken). Brita Johanna hette Karlsdotter som flicka och här vet jag inte riktigt men kanske var det så att hon växte upp i Leipojärvi. Så många gånger har jag funderat över hur livet var för dem, hur det var på gården vid vägs ände på deras tid. Jag har fått berättat att August var en duktig timmerman och snickrade såväl hus som möbler. August byggde ett litet hus här på gården där de bodde tillsammans med sina åtta barn fram till 1926 då han byggde det ”stora” huset. Min mormor Eleonora var nummer sju av syskonen. Jag förstår att livet bestod av mycket hårt arbete på den tiden. På gården hade de kor, får, häst och en gris. Djuren slaktades på gården och allt togs till vara. Fårens ull klipptes, kardades och spanns till ull som användes till att sticka värmande plagg med. Man klippte mattrasor av gamla kläder och vävde mattor av. För att få ihop pengar arbetade August, som många andra män, ofta borta på olika arbeten, ofta skogsarbeten. Kvinnorna var ensamma på gården veckovis och fick därmed sköta arbetet på gården, som många gånger var hårt. Ett liv på många sätt så annorlunda från det liv vi lever idag. Brita lämnade livet här på jorden först av dem, 1951, och August följde efter 1957. Min mamma Marianne växte upp här, tillsammans med sina syskon. Det var här jag spenderade en stor del av min tidiga barndoms somrar. Somrar med glädje, släkt, bålgetingar, blomstrande sommarängar, potatisland och lycka. Arvid Karlsson, mormors bror, var den siste som bodde permanent på gården tills han dog 1988. Han var en skogens och djurens man som månade om såväl hästen, katten som fåglarna kring gården.
Det är med stor tacksamhet för de som gått före mig och skapat det som finns idag som jag spenderar tid på gården.